Höstdagar som dessa för precis tio år sedan gav jag mig iväg på min resa som infiltrerad i människohandeln. Från Afrika till Europa, genom Senegal, Mali, Niger, Libyen, Algeriet, Tunisien och sedan ön Lampedusa, Italien, Europa. Jag hade beslutat mig för att bli Bilal, den falska identitet som jag hade skapat när jag såg bilderna, tagna från en helikopter, av kroppar som flöt i Medelhavet med ansiktet nedåt, uppsvällda som kuddar och armarna utsträckta i
Den italienske författaren Fabrizio Gatti (författare till "Bilal") publicerade den 8 oktober en artikel i Le Monde med anledning av den senaste flyktingkatastrofen utanför Lampedusa. Artikeln är även en appell för att nominera Lampedusa till Nobel fredspris 2014. Henrik Celander har översatt den.
Höstdagar som dessa för precis tio år sedan gav jag mig iväg på min resa som infiltrerad i människohandeln. Från Afrika till Europa, genom Senegal, Mali, Niger, Libyen, Algeriet, Tunisien och sedan ön Lampedusa, Italien, Europa. Jag hade beslutat mig för att bli Bilal, den falska identitet som jag hade skapat när jag såg bilderna, tagna från en helikopter, av kroppar som flöt i Medelhavet med ansiktet nedåt, uppsvällda som kuddar och armarna utsträckta i
0 Comments
Bild: Nadia Scapoli
Vi anländer till den legendariska Scopello en vårmorgon. Det är en sagolik plats: fyra hus inneslutna i en innergård från sextonhundratalet, ett litet torg med en fontän av sten, två barer, ett postkontor och ett bageri. Torget är öde, lyckligtvis är turisterna fortfarande långt borta. De kommer att anlända i horder senare, i takten men den febrila stigande temperaturen. Mina kusiner vill att jag ska smaka platsens specialitet: ”Il pane cunzato” . Bageriet är fortfarande gammaldags, med försäljningsdisken i trä, en röd Folkvandringar, kan man numera kalla dem. De nya folkförflyttningarna, de tusen och åter tusen människor på flykt, på väg mot ett gemensamt mål, det rika Europa, denna bastanta fästning. Vilka som får komma in avgör dagsformen, hos tullpolisen, hos de samlade immigrationsmyndigheterna. Naturligtvis spelar också den egna identitetens tillfälliga värde en roll, verifierat av de aktuella papperen, understött av bestickning och allehanda andra underlättande manövrer - eller -å andra sidan- att den(identiteten) är urvattnad, att avhumaniseringen
Bild:N. Scapoli
Jag befinner mig på ”le saline di Trapani”, ett kustområde mellan Trapani och Marsala på Sicilien. Här återvinner man salt från havet sedan forntiden. Inom mig ekar plötsligt min pappas favorit mantra, ord som jag fick höra gång på gång under min barndom: - Du har ingen aning om hur mycket saltet kostar! Redan som liten visste jag mycket väl att salt var det billigaste som fanns att köpa på ”Sali e Tabacchi”. Varifrån kom då dessa underliga ord? Detta lär vara en mycket gammalt historia. Jag var ungefär 7 år gammal, när min familj lämnade vårt gamla hus på landet för en lägenhet strax utanför staden. Det var ett helt nybyggt område med många familjer och massor av barn att leka med. Dessa människor hade inte råd att köpa sina egna hem, men här betalade man en mycket låg hyra till kommunen, och efter 20 år, blev man stolt lägenhets ägare. Från fönstren kunde man både se och lukta en gigantisk kemisk fabrik. Från skorstenarna kom brand och mycket rök, dag som natt. Ofta hängde ett svart moln Det är ute på la mànnara i byn Vigàtas utkant det sker, ett område som når ända ned till stranden, nedskräpat av papper, plastpåsar, öl- och coca-cola-burkar, högar av exkrementer och en och annan kasserad kondom. La mànnara sägs en gång ha varit ett betesfält där en herde vallat sina getter i tidernas begynnelse. Det är ett vidsträckt område där kopplaren Gegè Gullota skaffat förtur att idka verksamhet med sina erbjudanden om 'färskt kött' från öststaterna och därtill lättare droger. Det är också där han hittas, den politiska uppkomlingen Ingenjör Silvio Luparello, avliden med byxorna nere vid knäna, könet blottat, mörkt och hårigt. En ganska obscen historia. - Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt. Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig med, deras svenska kusin, som just anlänt från de djupa skogarna i norr. Att gå till ett bröllop i Italien utan “de rätta” kläderna, “de rätta” skorna och “den rätta” väskan är en dödssynd. Gästerna på bröllop är alltid klädda oklanderligt. De är sublima i sin perfektion, det närmaste man kan komma gudomligheten. Föregångslandet Sverige – världens mest jämlika land; ändå förmår inte detta samhälle att motverka öppen rasism. I dagens Sverige kommer ett öppet främlingsfientligt parti undan med att konstruera hotfulla etniska/kulturella motsättningar. Problematiken idag, är att fler partier verkar överväger om de ska anamma deras politik eller inte. Jag tänker framför allt på (M) och Billström senaste utspel om migrationspolitiken... När en förändring inträffar i vår livssituation stimuleras vi till ett visst handlande, vi blir plötsligt rustade att agera. Kanske blir den efterföljande handlingen irrationell i sitt uttryck från det vardagliga perspektivet sett men ändå relevant och rationell från ett inre mentalt landskap. Pietro Paladini är TV-producent gift med Lara och tillsammans har de dottern Claudia. Hustrun Lara dör plötsligt i brustet pulsåderbråck och Pietro lämnas ensam Palazzo Reale Piemontes huvudstad är ett känt lärdomssäte med flera kända universitet, högskolor, bibliotek, museer och konstgallerier. Men det är även en industristad där bland annat FIAT ligger. Detta gamla keltiska fäste är beläget vid floden Pos dalgång. Paris -Turin med tåg. Jag tog mig ner från Paris med snabbtåget på drygt fem timmar. Färden gick vackert via de snötäckta Alperna i södra Frankrike in i Italiens norra del. |
Categories
All
|