För Pietro är dottern Claudia allt. Han bestämmer sig för att stanna i bilen utanför hennes skola och där invänta dagens slut endast för att övervaka och skydda henne. Det blir snart att han sitter där alla skoldagar, vecka efter vecka. Han sköter kontakter och arbete via mobilen och hans sekreterare anländer då och då med viktiga papper som skall undertecknas. Snart börjar högre chefer, andra anställda, vänner och anhöriga att dyka upp. En stor fusion där företaget är inblandat och där flera kommer att avskedas präglar också hans tillvaro i bilen.
Han gör därutöver nya överraskande bekantskaper som expanderar hans vardag.
Varför sitter han där hela dagarna? Omgivningen vill förstå hans handlande som orsakat av hans svåra sorg och därmed till sin märkliga natur ändå begripligt, men tvivlet infinner sig.
Pietros tillvaro i bilen blir till en referenspunkt som växer i betydelse. Ytligt sett hanterar Pietro allt utom det faktum att hans fru avlidit. Inte heller hans dotter tycks sakna modern. En vardagssmet flyter på med allt fler utvikningar och mer eller mindre sinnrika händelsekedjor påhängda under resans gång. Det är som om lugnet rör sig stilla och sansat samtidigt som det försåtligt bygger ut förutsättningar för den annalkande stormen. Det hela expanderar till ett magiskt vardagsflöde där ett stor antal personers karaktärer och livsituationer passerar revy med Pietro i bilen utanför skolan som centrum.
I den motsägelsefulla titeln Stilla Kaos ryms detta kompakta verklighetsflöde som en bred flod bland annat innehållande verkan av Pietros hustrus bortgång, sorgen, omgivningens reaktioner på denna och det egna behovet av tröst men också en myllrande vardags alla tillfällen och egenheter. Egentligen innehåller denna bok en enda lång och djupverkande sorgebearbetning med en skenbart ytlig sens moral om att livet går vidare och att vardagen är det är det bästa sättet att hantera sorgen på men med en djupare existentiell fråga ställd:
Vad är döden?
Pietros autonoma handling är frigörande och minutiöst intim med sorgen och dess irrationella krav, alla dess oskrivna ultimatum som ligger i luften och som den sörjande drabbas av, där sorgens sociala status vandrar på de mest oberäkneliga vägar. Mitt i alltihop avtäcker Pietros tillvaro i bilen det fantastiska livet där ögonblickens och vardagens underbara såväl som komiska för att inte säga tragikomiska detaljer blir magiska.
Pietro med sin placeringen i vardagen visar att den stora sorgen kan äga en långläkande mening. Efter att ha mött och gått igenom omgivningens tröga och motsägelsefulla reaktioner på hans handskande med sorgen, vänder han sig till sig själv. Hans slutliga strävan i sorgen beskrivs med önskvärd tydlighet med den lakoniska och minst sagt målsökande fråga han avslutar hela berättelsen med.
Sandro Veronesi föddes i Florens 1959. "Stilla kaos" vann 2006 det prestigefyllda litterära priset Premio Strega. Stilla kaos är första romanen av Sandro Veronesi på svenska. Han har skrivit sju romaner därtill en mängd noveller, fackböcker, essäer, artiklar. Stilla kaos filmatiserades 2008.
Veronesi kommer att närvara på releaseparty den 14 februari på Italienska kulturinstitutet i Stockholm.
Benny Holmberg
Sandro Veronesi
Stilla kaos
Översättning Louise Kahan
Contempo