I ” Italy: love it or leave it” av Gustav Hofer och Lucca Ragazzi visas den ungdomliga synen på Italien. Många ur deras generation har lämnat landet när framtidstron har svikit dem. För att undersöka varför det är på det sättet tar Lucca och Gustav med oss på en resa från de norra delarna av landet till Italiens sydspets samt även Siciliens intressantaste stad Giarre, platsen för en av Europas största ofullbordade byggarbetsplatser. Det finns flera intressanta aspekter av denna plats som även presenterades i filmen ”Unfinished Italy” av Benoit Felici.
I sann Michael Moorestil åker Gustav och Lucca omkring med det kanske mest italienska som går att finna: en Fiat 500. På resan får vi stifta bekantskap med fiatfabriken, italiensk matkonst, sopbergen i Neapel, maffian och en katolsk, öppet homosexuell borgmästare i södra Italien. Det sistnämnda är kanske inte det första man förknippar med södra Italien. De båda filmskaparna var på plats för att svara på frågor under kvällen.
Söndagens filmfrukost i biomörkret (det var verkligen becksvart i salongen då vaktmästaren inte ens hade någon ficklampa och Bio Rio inte bemödat sig med att lägga ut en LED-slinga längs golvlisterna som hjälp att sätta fötterna rätt) gav flera olika smakprov på ett mångfacetterat och flera gånger motsägelsefullt Italien.
Den halvtimmeslånga ”Unfinished Italy” av Benoit Felici visar upp ett Sicilien där 1950-talets framtidsversion svärtats av korruption och bankrutter. I Italien finns det hela 395 ofärdiga betongbyggnader i olika stadier av förfall. Enbart på Sicilien finns det 156 sådana ”monument” runt om på ön.
En stor samling av dessa finns i och omkring staden Giarre på östkusten, nära Catania. Hela 12 stycken byggnader finns, bland andra: en simbassäng som ”bara” är 49 meter lång istället för OS-standarden på 50 meter och som därför lämnats ofärdig, ett mångfunktionellt stadshus, ett seniorboende, stadsteatern som stått ofärdig i 60 år och en enorm polostadium som idag används som fotbollsarena för ungdomslag.
På ett annat ställe på ön finns det en ofärdig bro som slutar mitt över ett litet vattendrag. På ena brofästet, halvvägs ut över brospannet finns ett hus med en anlagd trädgård som existerat i 30 år. Sonen till familjen som byggde huset minns hur fadern byggde det en gång i tiden och hur modern släpade odlingsjord upp på betongen för att anlägga trädgården. Fadern berättar om hur de var tvungna att sätta upp stängsel vid bron då det var många som färdades dit för att slänga sig ut från brokanten.
Många invånare anser att det är idiotiskt att det byggdes så många projekt som sedan bara övergavs och tycker att det borde finnas sätt att utnyttja skeletten på idag.
I ”Il Capo” för åskådaren följa den dagliga baletten av grävskopor och lastare i marmorbrottet i Cararra, dirigerade av Il Capo. Utifrån fängslande handrörelser utförda av en djupt brunbränd man bryts marmorstyckena loss ut bergväggen. Det enda som hörs i salongen är brummande maskiner och braken av de bortbrutna stenen. Vänstra handens kapade fingertoppar vittnar om det farliga arbete som dagligen utförs av en man iklädd shorts och kängor, omgiven av stora maskiner och tunga stenblock. Yuri Ancarani har fångat ett stycke magi med sin kamera, som vittnar om ett uråldrigt arbete utfört med dagens maskineripark.
Valentina Pedicini har följt Laura i sin dagliga träningsritual i ”Pater Noster”. Laura är nämligen något så underligt som en shaolinmunk med en katolsk tro. I en sluten församling lever 15 munkar tillsammans med sin mästare och dennes familj, bedjande och tränande var dag. Laura pressar sig till det yttersta, inget annat är gott nog för mästaren. Hon är tillfreds med sitt liv oh att följa stigen som mästaren har satt upp åt henne.
Historien om Italien ger definitivt en ny inblick i ett Italien som många svenskar nog inte har en aning om. Forza Italia!
Jessika Ahlström och Alexander Sanchez