Det som upprör mest blir för mig mottagandet av dessa människor, hur de blivit behandlade av poliser, tjänstemän och övriga byråkrater. Inte som likvärdiga människor, ingen respekt eller hänsyn till det som människorna har lämnat utan med en kall och hård byråkrati där det inte finns plats för empati och humanitet. Den här kylan syns även hos dem som huvudpersonerna möter i vardagslivet på till exempel skolgårdar eller på arbetsplatsen.
De berättelser som stannar kvar tydligast hos mig blir Fanar Rebecka Al-Tais stycke och även Sergio Padoans. Den första för att den så väl beskriver den splittrade känslan av att ha dubbelt medborgarskap, att inte kunna känna sig riktigt hemma någonstans och sökandet efter en identitet. Detta skildrar hon med ett spännande och poetiskt språk som gör att meningarna blir omlästa flera gånger, inte för att de är svårförstådda utan för att de är fantastiskt välskrivna. Sergio Padoans text är klar, rapp och en reflektion över barndomen. Det som gör att jag fastnar blir det tydliga bildspråket, Sergios minnen är knivskarpa och lättillgängliga som gör läsningen till ett rent nöje. Även de andra texterna är riktigt läsvärda och håller hög klass.
”Leva någon annanstans” är vittnesbörden om hur det är att komma till Sverige och hur det känns att vara annorlunda och stå utanför. Ändå är texterna fulla av liv och glädje, en vardaglig kämparglädje om att få komma in och bli en del av allt det som vi kallar Sverige. Texterna ger en tankeställare om hur vi egentligen ska behandla varandra med respekt, oavsett härkomst. Jag hoppas att den här boken kan bidra till att lyfta dessa frågor ytterligare och att texterna kan skapa en ökad förståelse för dem som vi i dag kallar invandrare. Jag skulle kalla dem människor.
Jana Rüegg
Leva någon annanstans
Redaktör Marie Peterson, skrifter av: Safia Abdi Omar, Fanar Rebecka Al-Tai, Maymara Aristoy, Antonio de la Cruz Stefoni, Svjetlana Durič, Arghavan Eslami, Boris Fogelman, Susanna Hedman, Cali Nuur, Sergio Padoan, Nemat Salehi
Columbi publishing